Att jag som var blind, nu kan se

Efter plugget i min plugglägenhet så mådde jag piss. Inte att jag var sjuk utan att allt var bara allmänt skit. Vädret gjorde mig inte gladare. Jag hatar att vara negativ men så är det ibland. Det jag vill komma till med det är att jag har en sån underbar vän, Linnea. Hon räddar mig verkligen när jag behöver det!

Efter jag kommit hem så nästan sprang jag till Linnea. När jag öppnade dörren till henne möter glada miner och humöret gick upp. Så skönt att ha sovmorgon till 12.40. Sleepover hos bästa och gaaah vad glad jag blir. Mitt liv går i banor hela tiden och när man har så fina personer runt en kan man inte annat än le.

Ett av många äventyr med Linnea. Här i tågvagnen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0